Försäkring

Försäkring innebär en ömsesidig finansiell riskspridning mellan ett större antal enheter, eller också det affärsmässiga erbjudandet av skydd mot de finansiella aspekterna av risk, i fråga om egendom, liv och hälsa m.m. Den tidigaste formen av försäkring i Sverige var de kooperativa brandstoderna under medeltiden.

Parter vid försäkring är försäkringsgivaren (försäkringsbolaget) och försäkringstagaren (den försäkrade). Försäkringsgivaren gör en riskbedömning och sätter utifrån den en premie, d v s försäkringstagarens kostnad. Om försäkringstagaren är beredd att acceptera en viss självrisk minskar premien. (Försäkringsgivaren slipper kostnaden för skadeersättning och administration vid mindre skador). Vid stora försäkringsobjekt (exempelvis fartyg, flygplan och fastigheter) tecknar försäkringsgivaren i sin tur en återförsäkring hos andra försäkringsbolag.

Man delar in försäkringar i livförsäkringar och sakförsäkringar. Begreppet livförsäkringar innefattar bland annat diverse former av pensionsförsäkringar, efterlevandeskydd och sjukförsäkringar medan en sakförsäkring skyddar försäkringstagaren vid exempelvis brand, stöld eller skada. Exempel på sakförsäkringar är försäkringar på bilar, hemelektronik samt hemförsäkring. Bilar måste enligt lag minst ha trafikförsäkring. Lite oväntat räknas vanligen olycksfallsförsäkring som en sakförsäkring i det svenska systemet.

I Sverige kan man dela in vissa livförsäkringar i tre lager. Varje medborgare har ett visst grundskydd ifrån staten som finansieras via skatt, till exempel har svenska medborgare rätt till subventionerad sjukvård vid skada samt ålderspension. Utöver detta tecknar vanligen varje arbetsgivare en speciell sjukförsäkring (som ger finansiellt stöd om man är borta ifrån jobbet en längre period) samt en avtalspension. Slutligen kan man köpa till både privat sjukförsäkring och ägna sig åt privat pensionsparande. När man väl når pensionsåldern beräknas ens pension utifrån en kombination av de tre olika pensionsformerna.